Publicerad 2014-05-03 03:07:57 i Allmänt,
Under hela den här terminen har jag försökt övertyga mig själv om att jag kommer klara det, trots allt inre kaos som bott inom mig hela tiden. Jag försökte intala mig själv att det skulle gå för det gick ju i höstas. Skillnaden mot nu och i höstas är dock att alla känslor har börjat smyga fram mycket mer och jag har haft tid att bearbeta vad som har hänt. En annan betydande skillnad den här terminen mot i höstas är det faktum att min morfar inte mådde lika dåligt i höstas som han gjort under det här halvåret. Okej faktum kvarstår dock att min morfar har inte mått bra, alls, de senaste tio åren då han faktiskt bott på ett sjukhem under hela den tiden, det gör ju dock också att jag haft avståndet från honom och inte sett honom bli sämre och sämre under hela den perioden, jag har mest bara hört om det från min mormor. För dig som inte vet så är jag uppvuxen hos min mormor och min morfar vilket gör att de agerat föräldrar åt mig under majoriteten av mitt liv. Anledningen till att jag nu äntligen tar mig tid att skriva igen är dock en blandning av ventilation och förklaring till min lärare om varför jag varit så frånvarande och kommer fortsätta med det under resten av kursen. Jag vågar inte logga in på fronter längre, väldigt mycket just för att jag har gett upp det där med skola nu, iallafall för den här terminen, jag har gett upp av den enkla anledningen att jag har slutat försöka övertyga mig själv om att jag kommer klara det, för jag vet nu att det inte kommer gå, för tillfället är jag för trasig för att kunna fokusera på någonting som man ens kan kalla lite vettigt. Här nedan följer nu en förklaring om vad som fick mig att helt och hållet inse att jag inte kommer klara av den här terminen och vad som gjorde att jag återigen gick sönder lika totalt som jag gjorde i höstas, om inte mer!Som jag tidigare skrev så har min morfar mått mycket sämre på senare tid än han gjort tidigare, men det var inte förrän den 11 april som jag på riktigt började inse att jag inte skulle klara av skolan, den 11 april var nämligen jordsättningen av min mamma. Samma kväll så var det en fest som gick i pride tema och det kändes som ett bra sätt att på något sätt hylla min mamma. Det hade det kanske varit också, men under kvällen så var det något inom mig som totalt brast och jag åkte hem och ringde mormor helt förstörd så hon kom och hämtade mig så jag fick åka hem till Hällefors istället. Samma dag så hade jag pratat med en av min morfars läkare som hade sagt att vi skulle förvänta oss det värsta inom en relativt snar framtid då han inte ville ta emot den vård han kunde få, antagligen så berodde det på att han var trött på att känna sig som en börda för sjukvården. Än så länge höll jag mig dock ändå flytande och försökte sätta mig och göra uppgifter, men det gick trögt och jag orkade inte fokusera mer än i ca en och en halvtimme sedan somnade jag och sov i typ två till tolv timmar efter. Sedan kom påsken och jag åkte ut till min mammas grav (eftersom hon skulle fyllt 41 på långfredagen) innan jag åkte till Hällefors och under den helgen skulle jag egentligen åkt ner till min morfar, men det blev aldrig riktigt tillfälle eftersom han var så trött och slut hela tiden och jag egentligen inte heller orkade med att se honom såpass dålig. När jag sedan pratade med min mormor någon av dagarna förra veckan, det kan ha varit onsdagen eller så, så insåg jag hur lite tid han hade kvar på riktigt och jag började totalt undvika att svara när min mormor ringde för jag ville verkligen inte möta verkligheten, jag visste inte hur jag skulle hantera det, jag ville inte veta, inte svart på vitt. Men på natten till första maj ubdet valborgsfirandet så ringde jag henne och fick det bekräftat att hela min värld återigen gått sönder. Min morfar gick bort i söndags. Jag bröt ihop totalt och min mormor kom återigen in till Örebro och plockade upp en fruktansvärt trasig flicka. Detta gör dock att jag inte kommer slutföra någon kurs denna termin, jag orkar inte fokusera, det är för mycket annat som behöver min uppmärksamhet runtomkring för att jag ska klara av att lägga någon del av den lilla energi jag har kvar på att klara av skolan. Det bara går inte. // Jennifer - som förklarar, iallafall försöker.
